Fyrornas börjor (skrivövning)

Hej alla fina elever. Nu har jag läst igenom alla era berättelser och valt ut några som jag tycker har en röd tråd. I framtiden tycker jag att ni ska träna på att antingen skriva i nutid, eller i dåtid. Just nu blandar ni hej vilt. Här nedanför är det fyrornas börjor och femmorna som skrivit fortsättningen. Bra jobbat allihop!

Här är berättelserna (jag har gjort ett litet emllanrum mellan personerna som skrivit så att ni ser när den andra tar vid):

1

Jag låg inne i sängen. Min tjugoåriga syster sov i sitt rum. Plötsligt kom en vit man med en kniv i handen. Jag hörde min systers lidande och såg hennes blod på golvet. Jag sprang ut och såg att min cykel hade punktering…

Punkteringen var inte mitt största problem. Min systrs blod var äverallt. Mamma och pappa var på semester. Även fast det var mitt i natten så ringde jag dem.

– Mamma, mamma, sa jag när hon svarade.

– Ja vad är det? Det är ju mitt i natten.

– Sofia är död, sa jag tyst.

– Vad är det du säger! skrek hon. Är Sofia död?

– Ja, en man kom in i huset med en kniv och bara dödade henne.

– Var är han nu?

– Han har gått, sa jag. Helt plötsligt så avbröts samtalet. Jag ville inte se Sofia. Jag gick ut och kollade på cykeln men gick in igen när jag såg mannen. Han pratade i telefon.

2

Det var en gång en pojke som inte hade så mycket pengar. En dag när pojken gick hem från skolan hittade han en femhundralapp. Han tog upp den och tittade på den. Han bestämde sig för att behålla den.

Men vad skulle pojken spendera den på? Han hade alltid velat ha en hund men hans mamma hade sagt:

– Att en hund är ett stort ansvar och den kräver mycket uppmärksamhet. Dom äter mycket och smutsar ner.

Men han brydde sig inte om vad hans mamma hade sagt. Han ville inte bara vara vän med Pom, den lilla spindeln som bodde i nätet under hans säng.

Pojken fick inte ens ha en spindel, hans mamma var så rädd för spindlar. Men om han skulle köpa en hund, vilken ras skulle det vara? Pojken bestämde sig för att det inte spelade någon roll.

3 

Min farmor har en båt. När jag och farmor är ute och kör med båten blir det ofta hagel. Därför har jag ofta med mig många kalsonger för jag blir så rädd.

Ingen vet det, det är liksom en hemlis. Farmors båt har tak, kök och en minitoalett. Jag brukar sova i ruffen där fram, men det gör inte farmor. Hon sover på soffan.

– Det haglar! skriker farmor.

Jag känner hur det börjar komma. Jag springer fram till toan, den går inte upp. Jag banskar och slår på dörren men den går inte upp.

Det börjar rinna ner i byxbenet. Hoppas farmor inte märker…

När jag ska springa ner till ruffen springer jag rakt in till farmor.

– Vad har hänt? frågar farmor.

Jag börjar gråta. Tårarna strömmar fram. Jag kan inte hejda det.

4

Det tog en lång stund att åka till Sälen, men nu är vi äntligen framme. Vi ska åka skidor och ifall någonting händer har jag med mig min mobiltelefon.

Jag åker skidor ner för en svart backe när jag plötsligt åker av banan och ramlar ner för ett stup. Jag tittar om min mobiltelefon är trasig och det är den. Vad ska jag göra nu?

Jag tänker en lång stund. Jag kanske inte ska gå någonstans, ifall någon annan också åker fel. Någon hittar mig säkert snart, tänker jag för mig själv. Men jag orkar inte vänta längre. Det börjar ju bli mörkt. Jag skriker och skriker. När jag skrikit i tio minuter hör jag någon i en högtalare:

– Om ni ser en liten pojke så ring till receptionen, säger chefen över skidstället.

Jag kollar uppåt och ser en polishelikopter. De sa i högtalarna att om du är den lilla pojken så vinka. Jag vinkade och de landade.

5

Nu gäller det. Det är min första match. Vi kär mot Örebro och mina lagkompisar säger att som är rätt dåliga. Jag kommer ihåg första gången jag var på fotboll. Det var min bästa kompis som tvingade dit mig. Det var rätt kul och killen jag är kär i var där och tittade.

Oj, nu börjar matchen och jag blir tacklad och allt blir svart…

Jag vaknar upp…

Jag försöker resa mej men jag kan inte. Jag fokuserar mej på att lyfta ena pekfingret. Jag lyckas! Nu försöker jag lyfta hela handen. Det går det med! Efter att ha fortsatt så ett tag kan jag öppna ögonen och ser upp i ett vitt tak.

6

Jag hörde något i köket. Jag skulle gå ner då mamma hörde mig. Jag sa att jag behövde gå på toa, men hon trodde mig inte, men jag gick ner ändå. När jag kom ner så var det alldeles svart…

Jag såg inget

– Nån där? ropade jag.

Det var alldeles tyst. Jag hörde ett svagt ljud. Jag gick långsamt för att inte ramla. Det var någon i trappen, jag var säker på det. Jag ände det på mig.

– Hallå? hörde jag någon.

– Mamma?

– Vad gör du här? frågade hon.

– Ee, började jag. Vad skulle jag svara? Mamma tände.

– Jag hörde nått, sa jag snabbt. Mamma suckade. Jag gick upp på mitt rum.

– Jag var säker på att jag hörde något, mumlade jag.